Papageno

Det är fågelfångaren i operan Trollflöjten som har fått ge namn åt denna något ovanliga dekor. Papagenos fåglar, tänkta som gåva till den mystiska Nattens Drottning, iakttar kaffedrickaren bakom burarnas tunna, vita linjer. Dessa framhävs effektfullt med hjälp av den mattsvarta bakgrundsfärgen. Servisen formgavs år 1953 av Richard Latham (ev. tillsammans med Raymond Loewy) för firman Rosenthal och gick under namnet ”Exquisit”. Senare producerade även dotterbolagen Thomas och Johann Haviland denna servisform, varför det även existerar serviser med dessa märkningar. Just detta exemplar är stämplat med "Thomas". Det finns en uppsjö av dekorer, t ex ”Krokus” som jag vid ett tidigare tillfälle presenterat på bloggen (inlägg fr 30 januari 2012), men exakt vem som står bakom dekoren Papageno vet jag tyvärr inte. Som framgår av fotona är servisen ofullständig. Jag saknar fat, assietter och ett lock till mockakannan, men när snön väl töat och loppissäsongen drar igång står de högt upp på min lista...

 

Kopparnas kopp

Septembers förmodligen sista utomhusfika bestod av en kopp starkt, svart bryggkaffe – såsom kaffe skall drickas i mitt tycke! Dagen till ära serverades det i en Blå Eld-kopp med tillhörande TV-fat. Tyvärr visade sig kakburken vara tom men inget ont som inte har något gott med sig: det vackra nätmönstret framträder därför desto tydligare på fotografiet!

Delar ur Hertha Bengtsons Blå Eld tillhör det första jag började samla på en gång i tiden; i en grå forntid när priserna fortfarande var relativt humana. TV-fatet stammar från de åren. Sedan var det slutfyndat för en ganska lång tid framöver tills jag för två år sedan fann en soppterrin i serien (den mindre varianten) på en loppmarkand här i Tyskland för motsvarande 30 svenska kronor.

Hertha Bengtson hade förresten en ganska påtaglig anknytning till just Tyskland eftersom hon mellan 1969 och fram till 1980-talet var verksam som frilansande konstnär för firman Rosenthal och deras dotterbolag Thomas. ”Die Schwedin” som hon kallades av sin tyska arbetsgivare hann skapa sex serviser under denna tid, däribland den prisbelönta bästsäljaren ”Scandic” (1969) för Thomas. För det exklusivare programmet Rosenthal studio-line formgavs olika glasobjekt (karaffer, dricksglas, ljusstakar samt lampor). Så då och då stöter man på spåren av Bengtsons verksamhet här i Tyskland på loppmarknader medan delar ur de svenska serviserna är sällsynta och man får vara tålmodig...

Form 2025

Det bara blev så. Igen. Plötsligt stod jag framför en tysk klassiker – Arzberg Form 2025 – formgiven av en av efterkrigstidens stora: industridesignern Heinrich Löffelhardt (1901-1979). Tanken på sprängfyllda skåp var som bortblåst. För 10 Euro blev delar av hans kaffe- och matservis min. Tio koppar, lika många fat och assietter liksom en gräddkanna och en sockerskål. Den smäckra servisen belönades med en guldmedalj på triennalen i Milano år 1957 och blev snart så populär att Arzberg hade svårt att möta efterfrågan. Den mest kända dekoren heter ”Filigran” och består av ett tunnlinjigt rutmönster, antingen i diskret grått eller färgstarkare i blått och rött. Mina servisdelar har istället en vimpelliknande dekor i grått och rött. Servisen tillverkades fram till 1974 och börjar idag bli ett samlarobjekt, även om priserna - med en svensk måttstock mätt - fortfarande är högst humana.

Löffelhardt utsågs till konstnärlig ledare för de båda stora porslinsmanufakturerna Arzberg och Schönwald år 1952 (t.o.m 1971) med uppgiften att bygga upp ett ”tidlöst och modernt” sortiment. Ett i det närmaste aldrig sinande medaljregn på utställningar världen över bekräftar att han uppfyllde uppdraget med råge. De många serviserna serieproducerades ofta i 15-20 år och den första, betecknad ”Form 2000” (från år 1954), togs åter i produktion år 1997. Utöver sin verksamhet i porslinsbranchen arbetade Löffelhardt även som glasformgivare för välrenommerade firmor som Jenaer Glas, Schott och Gral-Glas. Han var samtida med en annan gigant inom tyska formgivning, Wilhelm Wagenfeld, och deras vägar korsades vid upprepade tillfällen, vilket man ibland kan ana i de många föremål som de produktiva herrarna skapade.

Kafferep på tyska II

Tro det eller ej – för första gången på flera år slog jag i lördags till på en kaffe- och teservis! Under min första samlarfas, medan jag fortfarande bodde i Sverige, var jag väldigt fokuserad på koppar och fat. Högst upp på listan stod – föga originellt – Herta Bengtssons sönderälskade Blå Eld. Lyckan stod högt i tak vid de få tillfällen när udda delar kunde inhandlas till ett humant pris.Väl i Tyskland har det blivit några mindre uppsättningar från olika decennier av varierande färg och form. I lördags skedde emellertid en rejäl tillökning på servisfronten. För en löjligt billig peng inhandlades 12 uppsättningar av kopp, fat och assiett. Vidare ingick en kaffe- respektive tekanna, gräddsnipa, sockerskål och ett litet fat till de båda sistnämnda (ej i bild). Servisen är tillverkad på 1950-talet av firman Seltmann (Bayern) och förtrollar med sin kombination av pastellprickar och decenta guldränder i ljuv harmoni! Just guld brukar annars verka avskräckande på mig men den här gången stämde det!