Hög tid...

…att inleda det nya bloggåret. Inte för inte heter det ju ”bättre sent än aldrig”. Efter höstens storfynd – den fyrarmade ljusstaken signerad Wilhelm Wagenfeld – gick luften ur undertecknad och de senaste fyra månaderna har gått i återhämtningens tecken! Men nu grönskar det och vårluften har dragit in - och nu har även loppissäsongen startat. Ett av de första fynden är denna hägertrio i vitt proslin från Sgrafo Modern. Hett efterlängtad sedan ett första möte i en antikaffär för ett par år sedan och nu alltså inköpt på loppis. De tuffa hägrarna tillverkades i tre storlekar (H: 22, 24,5 respektive 28 cm) och formgavs år 1955 av Peter Müller. För information om manufaktur och formgivare hänvisar jag till tidigare inlägg etiketterade "Sgrafo Modern" respektive "Peter Müller".

Sgrafo - igen

 

Det är inte första gången porslin från den numera nedlagda manufakturen Sgrafo Modern visas på den här sidan. Samtliga alster – vare sig det har rört sig djurfigurer eller vaser – har varit formgivna av Peter Müller. Så är även fallet med dessa båda vaser (H: 22 cm resp. 14 cm). Müller, som från och med 1955 både ledde firman och ansvarade för formgivningen tog fram cirka 120 nya modeller bara under sitt första verksamhetsår. Den första modellen gavs numret ”1000” och vaserna på fotografierna här bär märkningen ”1005 B” respektive ”1254”. Båda är utförda i den av Peter Müller utvecklade Sgrafo-tekniken, som är en variant av den äldre sgrafittotekniken. Efter det att ett föremål doppats i 2-3 färgbad försågs det med inristade mönster innan färgen hunnit torka helt och hållet. Vanligen är objekten vita i kombination med svart, (ljus)blått, rosa(rött) eller gult. Den ofta återhallsamma dekoren blir mycket effektfull just genom de olika färgskikten. Vaser och andra föremål dekorerade i sgrafoteknik producerades bara under ett par år, från 1955 fram till tidigt 1960-tal. En av manufakturens bästsäljare var just modell ”1005” som med sin vridna hals och triangulära mynning är en god representant för 1950-talets uppluckarde formspråk.

 

Tvåbent

Djur har alltid varit ett populärt motiv inom konsten. Om de varit åtta-, sex-, fyr- eller tvåbenta har spelat en mindre roll – alla har de avbildats inom konstens olika genrer. Ibland har man sökt exotisk färgprakt, andra gånger har man bara kikat runt husknuten och funnit sina motiv i de inhemska arterna. För 1950-talets räkning infinner sig känslan av att våra bevingade vänner stod lite extra högt i kurs. Och kanske framför allt hägrar och tranor. Här ett nyfyndat exemplar från manufakturen Sgrafo Modern, en manufaktur som ju också var föremål för ett inlägg i förra veckan (4 maj 2012). Även denna gång heter formgivaren Peter Müller och formgivningsåret är även här 1955. Däremot är hägern (H: 14, 5 cm) inte tillverkad i den avancerade sgrafotekniken utan helt enkelt vitglaserad. Men vacker är den ändå där den står med näbben nerborrad i bröstet och med sina rena linjer.

 

Rätt frekvens

En dubbelkonisk vas (H: 28 cm) från firman Sgrafo Modern (för mer information om manufakturen och sgrafo-tekniken, se inlägg fr 21 augusti 2011). Form och design: Peter Müller. År: 1955. Nog ser den ut att förebåda rymdåldern?

Sgrafo Modern

Det känns passande att börja inlägget med ett förtydligande: nej, det rör sig här inte om salt- och pepparströare. Skalan är en annan: de vänligt blickande elefanterna är 13 respektive 15 centimeter höga och har absolut ingen annan funktion på matbordet än den rent dekorativa. Och det är ju inte fy skam det heller.

 Stämpeln ”Sgrafo Modern" är så tidlös att jag för en stund funderade på huruvida de sympatiska djuren skulle kunna vara nytillverkade eller ej, men efter att ha konsluterat Horst Makus keramikbibel vet jag att detta inte är fallet. Manufakturen existerar inte längre, men var tidigare hemmahörande i närbelägna Westerwald, i keramikorten Höhr-Grenzhausen. Detta till trots har jag faktiskt aldrig stött på föremål från Sgrafo tidigare. Formgivaren och tillika firmans innehavare, Peter Müller, var ensam ansvarig för de objekt som lämnade fabriken och det var även han som utvecklade den så kallade Sgrafo-tekniken ca. 1955. Efter det att ett föremål doppats i 2-3 färgbad försågs det med inristade mönster innan färgen trocknat helt. Dekoren blir mycket effektfull, speciellt när den är stram och geometrisk. Många av djurformerna försågs med sgrafodekor, men mina båda är alldeles släta och väldigt enkla. Och deras ålder då? Under firmans första år under Müllers ledning – 1955 – togs cirka 120 former i produktion. Det första föremålet gavs numret ”1000” och vid 1960-talets mitt hade man nått fram till modellnummer runt 1870. Någonstans däremellan formgavs och tillverkades elefanterna, men om de bara tillverkades under en kortare period eller om de möjligen också ”återaktiverades” efter 1966 är tyvärr omöjligt att svara på.