Romb

Ett av de otaliga föremål som Wilhelm Wagenfeld skapade för WMF är detta rombiska fat (32,5 x 18 cm), tillverkat i det rostfria materialet Cromargan. Modellen var i produktion mellan 1957 och 1972 och prydde otaliga soff- och matbord runt om i Tyskland - som fruktfat, som brödfat, som uppläggningsfat...Fram till sent 1960-tal var de rostfria WMF-produkterna lika vanliga i hemmen som på restauranger och hotell och de tillverkades i stora serier. Av denna anledning stöter man ofta på Wagenfeldska Cromargan-produkter på loppmarknaderna. Lustigt nog är de ofta lite halvgömda eftersom skålar och fat fortfarande i första hand får tjäna som behållare för diverse krimskrams, samlarbilder m.m., snarare än som försäljningsobjekt i sin egen rätt. Undertecknad slår dock till så fort de är i sikte – för trots att dessa rostfria föremål nästan bara har positiva egenskaper är det ett stort minus att de lätt blir repiga och då kan det inte skada att några extra på lut...

Kabarett

Den gångna lördagen gick för ovanlighetens skull i försäljningens tecken, då det var dags för stadens årliga vårloppis. Endast två nya saker fick följa med hem, varav det ena föremålet är detta tredelade, rosaskimrande fat i pressglas (32 x 17 cm). I Tyskland kallas fat som är försedda med olika fack (eller skålar) ofta för kabarett och de förefaller ha varit som vanligast på 1950- och 1960-talen. Denna pressglasvariant skulle möjligen kunna vara äldre, men hur det står till med den exakta dateringen låter jag vara osagt. Kabarett-faten är inte alltid i glas utan kan lika gärna vara tillverkade i porslin eller rostfritt och lämpar sig utmärkt för gröna oliver, osttärningar och cocktailtomater – något som utprovades direkt efter inköpet!

Vårens färgskala

 

...hittar man koncentrerad i denna skål (diameter 30 cm) från manufakturen Carstens. Dekoren innehåller alla de ljusa och matta pastelltoner som traditionellt förknippas med den skira första grönskan och det återvändande ljuset. Ofta lite för vänt för att vara i undertecknads smak, men för stunden passar fatet utmärkt på köksbordet. Den svartglaserade undersidan utgör dessutom en välbehövlig kontrast. Form och dekor från ca. 1960.
 

Stilbrott

På det förra inlägget, vars objekt bäst kan beskrivas i termer av sparsmakat, svalt och funktionellt, följer här ett färgsprakande undantag från mitt vanliga jaktmönster. Wagenfelds brödfat och norskan Beth Breyens fajans för Royal Copenhagen tillkom båda under 1960-talets andra hälft, men mycket mer än så har de uppenbarligen inte gemensamt! Fatet ( 22,5 x 22,5 cm, H: 4 cm) ingår i den färgglada serien ”Tenera”. Manufakturens konstnärlige ledare, Nils Thorsson, hade redan 1958 bjudit in ett antal konthantverkare från Norge, Sverige och Danmark att skapa en ny fajansserie. Förutom Beth Breyen bidrog Kari Christensen, Berte Jessen, Marianne Johansson, Inge-Lise Kofoed, Grete Helland-Hansen och Johanne Gerber till ”Tenera” med en uppsjö av mönster som handmålades på fat, skålar, flaskor och smöraskar i olika storlekar. Serien blev väldigt populär och en stor försäljningsframgång. Några exakta datum för dess produktionstid har jag inte funnit, men Tenera bör ha tillverkats en bra bit in på 1970-talet.

C-vitamin

Tårtfat (ø 31 cm) från den sedan 1989 nerlagda Schramberger Majolika-Fabrik (i Baden-Württemberg). Sannolikt är det österrikiskan Elfie Stadler som ligger bakom detta objekt. Hon var anställd på manufakturen mellan 1953 och 1963 och var under denna tioårsperiod i princip ensam ansvarig för sortimentförnyelsen. Stadler skapade en modern och tidstypisk uppsättning keramikföremål med tillhörande färgstarka dekorer. Fatet som visas upp här är förvisso traditionellt till formen men dekoren ”Sabine” är en god representant för det lekfulla 50-talet med sitt mycket tidstypiska mönster i en uppfriskande vit-svart-gul-kombination. Kort sagt: en välbehövlig vitaminchock nu när hösten är på ingång!

Trefoting

 

I all korthet: här en omärkt art deco-skål (ca 30 cm i diameter), troligen tysktillverkad (Carstens?), inhandlad i Sverige för en femma! Tre klumpiga kulfötter lyfter och bär det mångfärgade (och lite fulsnygga) fatet, som - tyvärr med begränsad framgång – har tjänat som fågelbad under sommaren. För det kommande vinterhalvåret behövs dock en ny funktion!

Vridbart

 

”Kabarett” är den tyska beteckningen för ett vridbart serveringsfat försett med fack eller skålar avsedda för allehanda plockmat. Detta förnämliga exemplar är emellertid av danskt ursprung, vilket kanske inte hade varit så svårt att gissa sig till även om märkningen ”Digsmed Denmark” hade saknats. Teak och rökfärgat glas i skön kombination och av hög kvalitet brukar ju föra tankarna till 1960-talet och grannlandet. Fatet mäter drygt 30 cm i diameter och är cirka 4,5 cm högt. Mellan foten och fatet sitter ett kullager (!) som gör det senare vridbart. Tyvärr är formgivaren okänd och om själva firman finns det ytterst lite information på nätet. Dock är bildmaterialet omfattande och denna typ av serveringsfat har producerats i en mängd olika varianter: en mindre med tre skålar, en annan variant med två våningar och en med bara runda skålar, för att nämna några utföranden. Då och då går dessa fat under beteckningen ”Lazy Susan”. Till mitt exemplar saknas en glasskål och skulle någon av er där ute händelsevis ha en sådan över, så är jag mycket intresserad!



...och för den tekniskt intresserade: kullager i fokus!

Rosa fortsättning

...och här kommer de passande assietterna (diameter 15,5 cm) till tårtfatet i förra inlägget. Nästan. Glasets färgton är densamma men mönstret på faten är lite mindre strikt. Jag har dock bestämt mig för att låta udda vara jämt och avnjuta allehanda kakor och bakelser på dessa drömskt rosaskimrande skapelser!

 

N.C.C.

Det enkla, lövformade teakfatet är märkt ”N.C.C”. Eftersom fatet helt klart är för vackert för att vara ett skolslöjdsarbete gjorde jag en snabb internetsökning. Och se där – det rör sig om ett danskt teaklöv från tidigt 1960-tal! Vad de tre bokstäverna står för vet jag dock ännu inte – men kanske vet någon där ute mer? Tre chokladpraliner fick tjänstgöra som (högst förgänglig) skala. Lövet mäter 22,5 centimeter från spets till spets.

Att drunkna i…

Den gångna veckans föräldrabesök innehöll en loppisimport från Sverige. Ett paket, väl inslaget i tidningspapper och både blytungt och kantigt, visade sig rymma en glad överraskning i form av ytterligare en del i serien Lagun av Sven Jonson/Gustavsberg. Denna gång det kvadratiska, stora fatet (23 cm). Till färgen är det lika fantastiskt som alla andra delar i min lilla men naggande goda samling (se inlägg från 28 februari 2011). Den intensivt lysande, koboltblå glasyren får en att en varm sommardag som den här vilja kliva ner i vattnet omedelbums och stanna där. Länge.

Köp-Sälj-Köp

...är loppisfantastens eget kretslopp. I detta tecken gick också förra veckans Sverigebesök, som innebar såväl försäljning av tidigare inköpta prylar som inköp av nya. Allt detta på en och samma loppis. Mina nya favoriter är dessa långsträckta – 45 cm! – lövformade fat från Rörstrands med en drömskt blåskimrande glasyr. Att dessa fortfarande var kvar efter det att alla samlare gått både en och två rundor kanske beror på att Rörstrandsstämpeln är suddig, någon bättre förklaring har jag inte till att dessa gick att inhandla till ett mycket blygsamt pris. Faten är märkta med ”307-98” och på Porslinsbloggen har jag sett uppgifter om att de är formgivna av Marianne Westman. Finns det kanske någon där ute som har mer information, så skulle jag vara mycket intresserad.