Familjeporträtt

”Plötsligt händer det” är inte bara en välbekant reklamslogan utan också ett uttryck som då och då passar alldeles utmärkt i samlarkretsar. På lördagens loppisbesök for just denna mening genom mitt huvud när jag överraskande stod öga mot öga med valda delar av familjen Steuler. En lång rad föremål stod uppradade till försäljning, men det var de kurviga och långhalsade i stram svart-vit skrud som var omöjliga att ignorera! Och vips började jag samla på en ny serie utan att tidigare ha känt till dess existens. Snart var jag lycklig ägare till inte mindre än fyra familjemedlemmar: en vas (H: 29 cm), två större kannor (H: 29 resp. 30 cm) samt en mindre kanna (H: 20 cm). De är alla märkta med Steulers bottenmärke och med olika modell- och storleksuppgifter. I Horst Makus bibel (inlägg fr 15 juli 2011) återfinns två av modellerna och båda dateras till sent 1950-tal (1957-1960).

Firman Steuler (1918-1996) är ännu en av dessa närbelägna manufakturer som efter andra världskriget stegvis övergav den traditionella, saltglaserade Westerwald-keramiken till förmån för ett modernare formspråk. 1953 knöts formgivaren Friedrich Düpmann, tidigare anställd bl.a. vid van-Daalen-Keramik, till firman. Düpmann kom att verka för Steuler fram till 1960 och under denna tidsrymd kunde han, tillsammans med Theo Homrich, utarbeta en stort antal nya former och glasyrer. Horst Makus, ur vars bok Keramik der 50er Jahre. Formen, Farben und Dekore informationen ovan tacksamt har hämtats, beskriver Steuler-keramiken från denna tid som en ”förebildlig, konstnärligt orienterad serieproduktion av hög kvalitet”.

Hur kom det sig då att försäljaren ägde en uppsjö av Steuler-föremål? Försäljaren svarade, nästan lite generat, att hon hade haft en samlare i släkten – därav det många exemplaren ur flera olika serier. Framför mina fötter stod även en kartong fylld med askfat från firman Steuler – även här många exemplar av varje form och modell. Lika mycket som jag glädjer mig över den svart-vita serien grämer jag mig över att inte ha slagit till på hela denna kartong. Med tanke på det ytterst samlarvänliga prisläget hade detta gått alldeles utmärkt. Tyvärr var det någon annan som var mindre yrvaken än jag kl 07:00 denna lördagsmorgon...

Bibel

Jag har flera gånger tidigare nämnt att intresset för 1950-talet som stilepok är något mindre utpräglat här i Tyskland än hemma i Sverige. Men för den skara som jagar runt på loppisar efter tidstypiska föremål i keramik och porslin är Horst Makus 672 sidor tjocka handbok oumbärlig (Keramik der 50er Jahre. Formen, Farben und Dekore, utgiven av Arnoldsche). En första upplaga av pionjärarbetet kom 1998 (Fünfziger Jahre Keramik. Der Alltag der Moderne, Arnoldsche) men det är den starkt omarbetade och utvidgade volymen från år 2005 som jag länge suktat efter. Trots att den har några år på nacken har priset inte sjunkit nämnvärt tills nyligen, då jag fann ett lätt begagnat exemplar på Amazon. Jag slog till omedelbart! Handboken innehåller en rad artiklar om olika glasyr- och dekortekniker och en katalogdel som fungerar som en exempelsamling. Ett otal läckra vaser, kannor, fat och skålar paraderar förbi och allt är så färglatt och livsbekajande att man nästan blir yr! Utöver dessa delar finns också en sorts uppslagsverk som rymmer formgivare, firmor och fackterminologi från A-Z. Som grädden på moset har Makus sedan lagt till en förteckning över modellnummer och signaturer. Ni som köper ”West Germany”-vaser då och då vet att det ofta bara står t ex ”541” på undersidan – med Makus i handen kan man ofta komma betydligt längre! Om ni trots allt känner att en tung, tysk handbok kanske inte är just det som bäst passar i er bokhylla hjälper jag gärna till att slå upp serienummer osv. Trevlig helg!