Först ut

Det tog lite tid, men här är det: årets första inköp! Vas, 25 centimeter hög, märkt 575-25 vilket troligen innebär att det är manufakturen Bay i Westerwald som ligger bakom denna skapelse från år 1961. De små kaktuskrukorna har inhandlats långt tidigare men fick finnas med på bilden dagen till ära.

Jag avstår från att summera mitt fyndår 2012 och tackar istället för era tillbakablickar – det är alltid lika kul att se vilka fynd som fortfarande är möjliga att göra och man lär sig mycket därtill. Fjolåret torde inte ha varit en besvikelse för någon av alla bloggande retroentusiaster. Nu är det bara att kasta sig ut i 2013....God fyndlycka!

Nu grönskar det

...inte bara utomhus men även på fönsterbänkarna. Stoltast av alla ytterfoder är dessa tre svartvita från 1950-talet, tillverkade av firman Rüppurr som är benämnd efter en ort med samma namn i närheten av Karlsruhe i sydvästra Tyskland. Jag har dessutom haft turen att hitta krukor som är några nummer större än vanligt; två av de som visas här mäter nästan 20 cm i diameter. Inte undra på att växterna trivs!

Tre ggr rött

En snabbvisit i den måndagsöppna loppisladan resulterade i en röd/brun/blå-kruka av märket Scheurich. Krukan till höger om denna är en gammal favorit från firman Roth och ytterligare ett steg till höger befinner sig en röd, med inslag av svart, kruka av okänt märke. Nu gäller det bara att finna de passande krukväxterna. Efter att ha tappat blad hela våren stormtrivs nu myrten utomhus. Kanske skulle svärmorstunga eller någon sukulent kunna peppa upp de andra krukorna?

En liten text om Bay keramik

När jag läser och klickar mig igenom svenska retrobloggsidor stöter jag ofta på namnet ”Bay”. Eftersom jag finns här i Tyskland, inte långt ifrån Baykeramikens tillverkningsort i samhället Ransbach-Baumbach i Westerwald, tänkte jag passa på att skriva några rader om firman. Först måste ett förtydligande göras: det har nämligen funnits två Bay-företag! Det mer långlivade (1933-1998) av dem bar namnet ”Eduard Bay” medan firman ”Anton Bay” endast producerade keramikföremål under delar av 1950-talet. Informationen som följer handlar därför enbart om den förstnämnda och tillika mer beständiga firman.

Inledningsvis, från och med 1933, framställde Bay såväl brukskeramik som mer dekorativa objekt; allt i terrakotta. Med tiden skedde en tyngdpunktsförskjutning och produktionen blev allt mer inställd på Zierkeramik, det vill säga den dekorativa keramiken i form av vaser, kannor, skålar och ytterfoder. Efter andra världskriget, som produktionsmässigt innebar att Bay tillverkade materiel för Nazitysklands försvarsmakt, bl a i form av vattenbehållare som användes av armén i Afrika, återgick man till att formge och producera ett brett spektra av dekorativa föremål. Fram till 1954 dominerade mer konventionella former, ofta beströdda med ”gulddamm”. Kombinationen blekgrönt och guld är exempelvis vanlig under denna tid. Stegvis breddas produktpaletten och både former och mönster blir djärvare. Serier som ”Kongo”, ”Sudan”, ”Deli” och ”Bali” andas ett brokigt 1950-tal, där snarare starka färgtoner – korresponderande till de exotiska platser som namngett serierna - än milda pasteller dominerar. Formgivare ansvariga för denna utveckling var bl a Josef Koch och Bodo Mans. Decenniet innebar en stark expansion för firman, helt i enlighet med det tyska Wirtschaftswunder som inträdde efter kriget. Medan firman hade haft 18 olika dekorer i sitt program 1956 hade antalet stigit till 29 stycken fyra år senare. 1960 fanns över 120 olika modeller, flera objekt var dessutom tillgängliga i upp till sex olika storlekar. Exporten var omfattande och det är väl den främsta orsaken till att talrika föremål dyker upp på svenska loppmarknader idag. Men även efterföljande årtionden är rikt representerade på tyska och svenska loppisar, då främst med den så kallade lava-keramiken – den enes dröm, den andres mardröm - som förtjänar ett eget kapitel. Fortsättning följer! (Merparten av informationen ovan har har hämtats ur Horst Makus 2005).

Pausmusik

Efter att ha tillbringat stora delar av dagen – vilodagen! - framför datorn känns det skönt att för en stund luta sig tillbaka, sträcka ut benen och låta blicken vandra. Till vänster om datorskärmen står en liten blomkruka full med pennor. Oavsett om jag ägnar arrangemanget en förströdd blick, en vaken betraktelse eller fixerar det med stel blick medan jag samtidigt försjunker i mer introverta tankegångar lyckas färgblandningen alltid glädja mig. Kombinationen av pennor av alla de slag och det för tyskt 50-tal så karaktäristiska mönstret verkar uppmuntrande. En bra dag lockar den fram lite extra krafter som får en att känna att det nog trots allt går att koncentrera sig ytterligare en (liten) stund...

P.S. Om ni vill veta vilken distraktion som befinner sig till höger om datorskärmen ber jag att få hänvisa till det äldre inlägget från den 13 januari 2011!



Optimism i pastell

I väntan på våren inhandlades nyligen ytterfoder i rosa, grön och gul plast. Det formligen lyser, eller skriker, för den som är mindre entusiastisk, 1950-tal om dem. Framtidens material var plasten och ju mer av den varan desto bättre! Flexibelt! Mångsidigt! Billigt! Inte bara förpackningar fick nya former och färger genom användningen av lupolen, polyeten eller hostalen – till och med gardiner kunde nu tillverkas i syntetmaterial. Fotona indikerar att plastens segertåg även omfattade kategorin ”blomkrukor”, där keramik och porslin stumma fick bevittna födelsen av ett nytt syskon, ivrigt – och framgångsrikt - pockandes på uppmärksamhet. Att placera och plantera livs levande växter i helsyntetisk förpackning känns lite främmande idag, något jag antar att en modern hemmafru av 50-talssnitt dock bara hade skakat oförstående på huvudet åt...