När jag läser och klickar mig igenom svenska retrobloggsidor stöter jag ofta på namnet ”Bay”. Eftersom jag finns här i Tyskland, inte långt ifrån Baykeramikens tillverkningsort i samhället Ransbach-Baumbach i Westerwald, tänkte jag passa på att skriva några rader om firman. Först måste ett förtydligande göras: det har nämligen funnits två Bay-företag! Det mer långlivade (1933-1998) av dem bar namnet ”Eduard Bay” medan firman ”Anton Bay” endast producerade keramikföremål under delar av 1950-talet. Informationen som följer handlar därför enbart om den förstnämnda och tillika mer beständiga firman.
Inledningsvis, från och med 1933, framställde Bay såväl brukskeramik som mer dekorativa objekt; allt i terrakotta. Med tiden skedde en tyngdpunktsförskjutning och produktionen blev allt mer inställd på Zierkeramik, det vill säga den dekorativa keramiken i form av vaser, kannor, skålar och ytterfoder. Efter andra världskriget, som produktionsmässigt innebar att Bay tillverkade materiel för Nazitysklands försvarsmakt, bl a i form av vattenbehållare som användes av armén i Afrika, återgick man till att formge och producera ett brett spektra av dekorativa föremål. Fram till 1954 dominerade mer konventionella former, ofta beströdda med ”gulddamm”. Kombinationen blekgrönt och guld är exempelvis vanlig under denna tid. Stegvis breddas produktpaletten och både former och mönster blir djärvare. Serier som ”Kongo”, ”Sudan”, ”Deli” och ”Bali” andas ett brokigt 1950-tal, där snarare starka färgtoner – korresponderande till de exotiska platser som namngett serierna - än milda pasteller dominerar. Formgivare ansvariga för denna utveckling var bl a Josef Koch och Bodo Mans. Decenniet innebar en stark expansion för firman, helt i enlighet med det tyska Wirtschaftswunder som inträdde efter kriget. Medan firman hade haft 18 olika dekorer i sitt program 1956 hade antalet stigit till 29 stycken fyra år senare. 1960 fanns över 120 olika modeller, flera objekt var dessutom tillgängliga i upp till sex olika storlekar. Exporten var omfattande och det är väl den främsta orsaken till att talrika föremål dyker upp på svenska loppmarknader idag. Men även efterföljande årtionden är rikt representerade på tyska och svenska loppisar, då främst med den så kallade lava-keramiken – den enes dröm, den andres mardröm - som förtjänar ett eget kapitel. Fortsättning följer! (Merparten av informationen ovan har har hämtats ur Horst Makus 2005).
