Axelparti

 

I det förra inlägget påtalades att det ofta finns stora likheter mellan Wilhelm Wagenfelds förkrigs- respektive efterkrigsproduktion. Allt som oftast har glasföremål som ursprungligen formgivits under 1930-talet ”moderniserats” under 1950-talet. Detta gäller även den vasform som ofta kallas ”Herzvase”, först producerad av Vereinigte Lausitzer Glaswerke (VLG) för att sedan serietillverkas av WMF, från 1950 fram till 1971. På bilderna syns skillnaden tydligt: medan den äldre formen har raka axlar och en tydligare hjärtform har 1950-talsvarianten en något mer högrest form och ett sluttande axelparti. Hjärtvasen från VLG producerades i flera färger, här i en gröngul ton, medan WMF nöjde sig med turmalin – den gröngråa färg som Wagenfeld själv alltid föredrog.

 

 

Rökdimma

Så har det hänt igen. Undertecknad har, i egenskap av inbiten icke-rökare, blivit innehavare till ännu ett askfat. Återigen var det omöjligt att stå emot Wilhelm Wagenfelds turmalinfärgade pressglasformer, denna gång ett askfat (diameter 16 cm) tillverkat mellan 1951-64 samt 1968-71 för WMF. Emellertid har askfatet, om inte ett äldre syskon, så åtminstone en äldre kusin. Det tunga, massiva formspråket tycks ju snarare andas 30-tal än 50-tal, vilket visat sig vara en korrekt iakttagelse. Till grund för WMF:s utgåva ligger en äldre föregångare som Wagenfeld formgav för Vereinigte Lausitzter Glaswerke år 1937 under namnet ”Corona”. Detta är inget ovanligt mönster – flera av de objekt som Wagenfeld formgav under sin tid som konstnärlig ledare på glasmanufakturen VLG i östra Tyskland dyker efter kriget upp i omarbetade versioner på WMF, där Wagenfeld nu är verksam. Nästa inlägg kommer att ge ytterligare ett exempel på detta. Det av WMF producerade askfatet existerar även i en mindre version med ”hållare” för tre cigaretter (diameter 12 cm).

Finslipat

 

Föga förvånande var puristen Wilhelm Wagenfeld ingen vän av dekorer. Endast en bråkdel av de glas och vaser han formgivit uppvisar någon ytterligare försköning utöver de klara linjer och fina proportioner som var hans signum. Under efterkrigstiden hyste emellertid en av formgivarens stora uppdragsgivare, WMF, en oro för att objekten var för enkla och för avskalade, något som exemelvis förde med sig att de valde att producera Wagenfeld-föremål i fler färger än de av formgivaren förordade (klarglas och turmalin). Huruvida det förhåller sig på samma sätt med de slipade tilläggsdekorer som finns på en del föremål låter jag vara osagt, men det är inte helt orimligt att tänka sig att de enkla dropp- eller streckdekorerna som förekommer är resultatet av en kompromiss. Den konkava vasen (H: 24,5 cm) existerar i en dekorlös variant och i en variant där ett band av slipade droppar/prickar i olika storlek brer ut sig över vasens midja. De båda modellerna formgavs år 1949/1950 och var i produktion fram till 1971. Den dekorerade vasen är helgens loppisfynd.