Den här gången porträtteras
ett nästan motvilligt inköp. Te tillhör inte undertecknads favoritdrycker – det
är drickbart i förkylningstider och då allra helst i form av hett vatten, några
skivor färsk ingefära och ett par myntablad. Sedan räcker det för ett helt år
framöver. Men nog gnällt, låt oss istället tala om vad det är som gör denna
kanna så oemotståndlig!
År 1954 erhöll formgivaren Heinrich Löffelhardt uppdraget att rationalisera och modernisera den del av Schott & Gens glassortiment som var avsett för det privata hushållet. Produktpaletten skulle minskas och för de kvarvarande glasvarorna skulle formspråket göras såväl mer tidsenligt som enhetligt. Många produkter hade skapats av Wilhelm Wagenfeld redan på 1930-talet och nu var det alltså dessa som skulle ses över. Teservisen blev just ett sådant projekt. Wagenfelds kanna från år 1931 var formskön den också med sin rundare kropp och sitt rundare handtag, men Löffelhardts nytolkning fr år 1955 är i mitt tycke strået vassare. Nu kan formen bäst beskrivas som två koner som satts med sina respektive undersidor mot varandra och tryckts till! Handtaget följer "kannkroppens" konturer och ett nytt lock avhjälpte Wagenfeld-variantens problem med att kondensvatten rann ut över kannan när man serverade den heta drycken. Tekopparna i serien är låga och halvrunda hos Wagenfeld medan Löffelhardts utgår från en konform. Fat och assietter har i den senares tappning blivit ”fyrkantigt-runda”, dvs. kvadrater med avrundade hörn. Och rationaliseringen? Wagenfelds tekanna producerades i sju (!) storlekar medan den omgjorda kunde införskaffas i tre olika storlekar (0,5/1,0/1,5 liter). Exemplaret på fotot rymmer 1 liter.
Den mer välkände
av de båda herrarna är otvivelaktigt Wilhelm Wagenfeld och föga förvånande är
det också just hans version som åter har tagits i produktion. Löffelhardts
1950-talsutförande av tekannan får istället sökas på loppmarknader. Att de få
euro som kannan kostade gick till den lokala Katthjälpen var argumentet som
slutligen övertygade mig - min aversion mot te till trots...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar