Att saker inte
alltid är vad de först ser ut att vara är väl något som varje retrojägare har
råkat ut för? Ibland orsakar det irritation och besvikelse medan det andra
gånger ger upphov till eufori och glädjeskutt. Kakfatet (diamater 27,5 cm) på
fotot är ett exempel på det senare. Jag köpte det i somras, klassificerade det
snabbt som ”typiskt 1950-tal” och var nöjd med både föremålet och min datering
tills jag i förra veckan inhandlade en trave tyska antiktidningar. Efter lite
planlöst bläddrande föll blicken på en uppsättning prickiga föremål som verkade
ytterst välbekanta (se foto nedan). En snabbkoll visade att dessa föremål,
liksom mitt fat, kommer från manufakturen Schramberger Majolika i Schwarzwald.
Det visade sig även att serien inte har någonting med 1950-talet att göra sina
mönster och färger till trots, utan istället formgavs och tillverkades mellan
1928-1930. Reportaget i tidskriften handlar om den ungerskfödda keramikern Eva
Stricker-Zeisels (1906-2011) fascinerande liv och verk. Hennes långa yrkesliv
omfattade, utöver de tre åren i Schwarzwald, även en sexårig vistelse i Sovjetunionen
som slutade med att hon arresterades år 1936, falskt anklagad för att konspirera mot Stalin. Efter frigivandet sexton månader senare valde hon och
hennes nyblivne make att lämna Europa. Från år 1938 och fram till sin död år
2011 kom hon att vara verksam i Amerika, där hon förefaller vara betydligt
mer välkänd än här.
Ur: Trödler. Das Markt- und Sammlermagazin, februari 2009, s. 16ff. |
Fint fat!! Intressant inlägg, mycket nytt att lära sig.
SvaraRadera