En blogg om tysk formgivning... på svenska? Javisst! Medan skandinavisk 1950/60/70-tals design sedan länge är i ropet och ägnas stor uppmärksamhet i en rad olika forum, önskar jag med min blogg istället slå ett slag för den ibland lite bortglömda tyska formgivningen under samma decennier. Det finns en helt ny värld att upptäcka bortom alla ”Made in Germany”-stämplade vaser, även om dessa självfallet också har sin plats på sidan. Föremålen på bloggen har inhandlats på ett otal loppisar i mitt nya hemland Tyskland, och här delar jag med mig av alla de former, glasyrer och mönster man kan ha turen att snubbla över. Med andra ord: Willkommen!

An alle deutschsprachigen Blogstöberer! Ein Blog über deutsche Formgebung,… aber auf Schwedisch? Auf dieser Seite möchte eine in Deutschland wohnhafte Schwedin mit einem Faible für Design des 20. Jahrhunderts, nordischen Lesern bewusst machen, dass es nicht nur in Skandinavien faszinierende Formgebung der 1950/60/70er Jahre zu entdecken gibt. Nach ein paar Jahren des Sammelns steht nun fest: Es schlummern mehr Retro-Schätze auf deutschen Flohmärkten als Mancher denken mag! Herzlich willkommen, diese Formenwelten auf meinem Blog (neu) zu entdecken! Leserfragen an e-loppis@t-online.de beantworte ich gerne auch auf Deutsch.

onsdag 25 juli 2012

Tillbaka


Efter ett oannonserat semesteruppehåll från bloggsfären finns det mycket nytt att presentera! Av denna anledning frångår jag mina principer ”ett inlägg = ett föremål” och lägger upp en samlingsbild på de svenska fynd som fick följa med tillbaka till Tyskland. Funkisglas visade sig vara den gemensamma nämnaren för inköpen. Längst fram små gröna skålar med stjärnmönster i botten (ursprung okänt, men kanske "Wega" fr Gullaskruf?). De gröna dessertskålarna/glasen på min farmors korgbricka är även dessa av okänt ursprung. Förslag emottages tacksamt! Till höger syns bärnstensgula delar i den fina serien ”Ring” från år 1933, formgiven vid Gullaskrufs glasbruk av ingenjören William Stenberg. Dessa fynd har jag min mammas falkögon att tacka för! Fatet i klarglas tillhör även det samma serie. De två konserveringsglasen längst bak i bild är tyska och inhandlades innan Sverigesemestern. Det stora knippet med slätbladig persilja har placerats i en nytillverkad Wilhelm Wagenfeld-vas och hämtats direkt från den lätt igenvuxna trädgården som väntade på oss när vi återvände igår. Nu skall jag komma ikapp med läsningen av alla andra bloggar och sedan utlovas mer regelbundna inlägg, värmeböljan till trots!

5 kommentarer:

  1. Funkisglas - kan det bli bättre? Är bra avundsjuk på de större Ring-skålarna. Skulle så gärna vilja ha dessa i grönt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...min mamma har dem i grönt och jag sneglar avundsjukt pa dem varje gang de star pa bordet...

      Radera
    2. ...min mamma har dem i grönt och jag sneglar avundsjukt pa dem varje gang de star pa bordet...

      Radera
  2. Gillar också funkisglaset. Men springer sällan på det tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade lite flyt när jag var hemma i Skane sist och hoppas pa samma tur vid nästa besök ;-)

      Radera