En blogg om tysk formgivning... på svenska? Javisst! Medan skandinavisk 1950/60/70-tals design sedan länge är i ropet och ägnas stor uppmärksamhet i en rad olika forum, önskar jag med min blogg istället slå ett slag för den ibland lite bortglömda tyska formgivningen under samma decennier. Det finns en helt ny värld att upptäcka bortom alla ”Made in Germany”-stämplade vaser, även om dessa självfallet också har sin plats på sidan. Föremålen på bloggen har inhandlats på ett otal loppisar i mitt nya hemland Tyskland, och här delar jag med mig av alla de former, glasyrer och mönster man kan ha turen att snubbla över. Med andra ord: Willkommen!

An alle deutschsprachigen Blogstöberer! Ein Blog über deutsche Formgebung,… aber auf Schwedisch? Auf dieser Seite möchte eine in Deutschland wohnhafte Schwedin mit einem Faible für Design des 20. Jahrhunderts, nordischen Lesern bewusst machen, dass es nicht nur in Skandinavien faszinierende Formgebung der 1950/60/70er Jahre zu entdecken gibt. Nach ein paar Jahren des Sammelns steht nun fest: Es schlummern mehr Retro-Schätze auf deutschen Flohmärkten als Mancher denken mag! Herzlich willkommen, diese Formenwelten auf meinem Blog (neu) zu entdecken! Leserfragen an e-loppis@t-online.de beantworte ich gerne auch auf Deutsch.

onsdag 27 april 2011

Pressat!



Ett i mitt tycke lyckat exempel på en både vacker och funktionell vardagsvara: citruspress i pressglas, tysktillverkad, 1930-tal. Märkningen på undersidan av det lilla ”handtaget” (se foto nedan) skvallrar om att föremålet tillverkats av Ruhrglas, en firma som grundades 1923 i Essen-Karnap. Firman, vars produktkatalog även innehöll exemeplvis konserveringsglas, rivjärn för äpple och de kända glas-skoporna till kökshyllan för förvaring av mjöl, socker etc., är belägen mitt i djupaste ”Kohlenpott”, alltså i Ruhrområdet. Beteckningen används ofta för det tätbefolkade området i Nordrhein-Westfalen där städer som Dortmund, Essen, Duisburg, Bottrop och Herne trängs med varandra. ”Pott” kommer från ”Pütt” som betyder bergverk och är en anspelning på den tidigare dominerande industrin i området: brytning av sten- och brunkol, men även enorma järn- och stålverk rymdes här. Idag står schakt och smältugnar övergivna och de imposanta fabriksruinerna fylls av andra aktiviteter, ifjol som europeisk kulturhuvudstad och sedan 2001 som världsarv (Zollverein). Tiderna må ändras men spåren av gågna tider följer oss. Skalan spelar ingen roll: det kan vara den imponerande, sakliga arkitekturen i Zollverein eller i det skenbart triviala vardagsföremålet i din hand.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar