En blogg om tysk formgivning... på svenska? Javisst! Medan skandinavisk 1950/60/70-tals design sedan länge är i ropet och ägnas stor uppmärksamhet i en rad olika forum, önskar jag med min blogg istället slå ett slag för den ibland lite bortglömda tyska formgivningen under samma decennier. Det finns en helt ny värld att upptäcka bortom alla ”Made in Germany”-stämplade vaser, även om dessa självfallet också har sin plats på sidan. Föremålen på bloggen har inhandlats på ett otal loppisar i mitt nya hemland Tyskland, och här delar jag med mig av alla de former, glasyrer och mönster man kan ha turen att snubbla över. Med andra ord: Willkommen!

An alle deutschsprachigen Blogstöberer! Ein Blog über deutsche Formgebung,… aber auf Schwedisch? Auf dieser Seite möchte eine in Deutschland wohnhafte Schwedin mit einem Faible für Design des 20. Jahrhunderts, nordischen Lesern bewusst machen, dass es nicht nur in Skandinavien faszinierende Formgebung der 1950/60/70er Jahre zu entdecken gibt. Nach ein paar Jahren des Sammelns steht nun fest: Es schlummern mehr Retro-Schätze auf deutschen Flohmärkten als Mancher denken mag! Herzlich willkommen, diese Formenwelten auf meinem Blog (neu) zu entdecken! Leserfragen an e-loppis@t-online.de beantworte ich gerne auch auf Deutsch.

söndag 9 januari 2011

Loppisförbud!

Mitt första inlägg på en söndag måste handla om ett i samlarkretsar högst ovälkommet beslut: det nyligen genomförda förbudet att bedriva loppmarknader på en söndag i förbundslandet Rheinland-Pfalz. En svensk läsare, som ju är van vid att i princip allting har söndagsöppet höjer antagligen frågande på ögonbrynen och undrar vad detta skall betyda. En kort bakgrund kan därför vara på sin plats. I Tyskland råder ett generellt förbud mot att bedriva handel på sön- och helgdagar, förankrat i grundlagen (artikel 140). Detta förbud lyder i fri översättning: "Söndagen och de statligt erkända helgdagarna är i egenskap av dagar för arbetsro/-vila och själslig upphöjelse/efterforskning skyddade enligt lag" (!). Självfallet finns det ett antal meningsfulla undantag från denna regel; tänk exempelvis ambulansförare och poliser. Vidare får t ex restauranger, muséer och biografer ha öppet. Med tiden har det principiella förbudet kommit att luckras upp och sedan ett par år tillbaka är det exempelvis även tillåtet med s k "Verkaufsoffene Sonntage". Hur ofta affärer får ha öppet på en söndag bestämmer varje förbundsland individuellt – Tysklands federala struktur innebär en hög grad av självbestämmanderätt för dess olika delar. Hittills har det också varit tillåtet att organisera loppmarknader på veckans sjunde dag i Rheinland-Pfalz. Dessa äger ofta rum på de söndagsstängda affärernas parkeringsplatser – en föga inspirerande men väl praktisk miljö med gott om plats. Privatpersoner som storstädat källare och vind och som nu vill bli av med överblivet samsas här med professionella försäljare med ett sortiment som sträcker sig från mobiltelefonskal till syntetväskor och grönsaker. Att det är ett uppskattat söndagsnöje att flanera på dessa loppisar/marknader går inte att ta fel på och ofta får man leta ett tag efter en någotsånär närbelägen parkeringsplats. Söker man efter porslin, textil och keramik från 1950-talet har man dessutom goda chanser då – till skillnad från i Sverige – få intresserar sig för "Omas und Opas" saker. Emellertid har personer som bor i närheten av dessa platser känt sig störda av kommersen och klagat i olika juridiska instanser– med framgång. Från och med i år är söndagsloppisen ett minne blott i min "Wahlheimat". Vill man ändå ha en chans att fynda är det alltså bara att köra över gränsen till ett annat förbundsland – där lagstiftningen ser annorlunda ut...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar