En blogg om tysk formgivning... på svenska? Javisst! Medan skandinavisk 1950/60/70-tals design sedan länge är i ropet och ägnas stor uppmärksamhet i en rad olika forum, önskar jag med min blogg istället slå ett slag för den ibland lite bortglömda tyska formgivningen under samma decennier. Det finns en helt ny värld att upptäcka bortom alla ”Made in Germany”-stämplade vaser, även om dessa självfallet också har sin plats på sidan. Föremålen på bloggen har inhandlats på ett otal loppisar i mitt nya hemland Tyskland, och här delar jag med mig av alla de former, glasyrer och mönster man kan ha turen att snubbla över. Med andra ord: Willkommen!

An alle deutschsprachigen Blogstöberer! Ein Blog über deutsche Formgebung,… aber auf Schwedisch? Auf dieser Seite möchte eine in Deutschland wohnhafte Schwedin mit einem Faible für Design des 20. Jahrhunderts, nordischen Lesern bewusst machen, dass es nicht nur in Skandinavien faszinierende Formgebung der 1950/60/70er Jahre zu entdecken gibt. Nach ein paar Jahren des Sammelns steht nun fest: Es schlummern mehr Retro-Schätze auf deutschen Flohmärkten als Mancher denken mag! Herzlich willkommen, diese Formenwelten auf meinem Blog (neu) zu entdecken! Leserfragen an e-loppis@t-online.de beantworte ich gerne auch auf Deutsch.

lördag 24 september 2011

Glasklart



Tunt, tunt klarglas med vita emaljränder och förgylld kant. Den i mina ögon utsökta uppsättningen bestående av vatten- , vitvins- , rödvins-, champagne/sekt- samt likörglas kommer från glashyttan Poschinger i östra Bayern, nära gränsen till Tjeckien. Sedan medeltiden har det skogsrika området varit ett centrum för glasproduktion och manufakturen Poschinger existerar än idag. I samlarkretsar är det främst jugendstilglasen som är eftertraktade, men för en 1950-talsentusiast är de skira, mindre pråliga exemplaren betydligt attraktivare. Serien har varit i min ägo i drygt ett år men någon fotografering har inte blivit av förrän nu. Mitt i höststädningen av vitrinskåpet kom solen fram och ljuset var perfekt – bäst att slå till! I efterhand visade det sig vara nästan för bra; varenda dammkorn och fingeravtryck var plågsamt synligt på datorskärmen...

Varför är det alltid likörglasen det finns flest kvar av???

Rödvinsglas




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar