Det känns passande att börja inlägget med ett förtydligande: nej, det rör sig här inte om salt- och pepparströare. Skalan är en annan: de vänligt blickande elefanterna är 13 respektive 15 centimeter höga och har absolut ingen annan funktion på matbordet än den rent dekorativa. Och det är ju inte fy skam det heller.
Stämpeln ”Sgrafo Modern" är så tidlös att jag för en stund funderade på huruvida de sympatiska djuren skulle kunna vara nytillverkade eller ej, men efter att ha konsluterat Horst Makus keramikbibel vet jag att detta inte är fallet. Manufakturen existerar inte längre, men var tidigare hemmahörande i närbelägna Westerwald, i keramikorten Höhr-Grenzhausen. Detta till trots har jag faktiskt aldrig stött på föremål från Sgrafo tidigare. Formgivaren och tillika firmans innehavare, Peter Müller, var ensam ansvarig för de objekt som lämnade fabriken och det var även han som utvecklade den så kallade Sgrafo-tekniken ca. 1955. Efter det att ett föremål doppats i 2-3 färgbad försågs det med inristade mönster innan färgen trocknat helt. Dekoren blir mycket effektfull, speciellt när den är stram och geometrisk. Många av djurformerna försågs med sgrafodekor, men mina båda är alldeles släta och väldigt enkla. Och deras ålder då? Under firmans första år under Müllers ledning – 1955 – togs cirka 120 former i produktion. Det första föremålet gavs numret ”1000” och vid 1960-talets mitt hade man nått fram till modellnummer runt 1870. Någonstans däremellan formgavs och tillverkades elefanterna, men om de bara tillverkades under en kortare period eller om de möjligen också ”återaktiverades” efter 1966 är tyvärr omöjligt att svara på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar