Utdaterad

Det är nästan lite sorgligt. Det var i alla fall vad jag tänkte när jag stötte på den här förpackningen märkt ”Bielefelder Leinenweber” på loppis för en tid sedan. Inuti låg en vit hellinneduk, 160 x 160 centimeter, aldrig använd. Två klistermärken som ivrigt intygar att det här rör sig om prima vara och äkta linne sitter fortfarande kvar på väven och sällan har jag sett en duk med så knivskarpa veck. Ett svartvitt foto visar modellens utseende och bredvid finns uppgifter om alla tillgänliga storlekar. Ett stolt pris i DM, noterat med blyerts, skvallrar om det värde duken en gång hade i nyskick. Dagens pris – 1 Euro – kändes plötsligt aningen beklämmande. Den här gången var det inte estetiska anspråk som styrde mitt inköp. Istället handlade jag för att rädda ett föremål undan en närapå garanterad plats bland soporna. Märkligt hur vissa föremål plötsligt blir hopplöst ute medan andra jämngamla objekt förvandlas till klassiker. Nåja, kanske försöker jag mig på en”cross-overdukning” med hellinne och Teema-servis?! Vet bara inte om jag riktigt tror på det själv...