Det bara blev så. Igen. Plötsligt stod jag framför en tysk klassiker – Arzberg Form 2025 – formgiven av en av efterkrigstidens stora: industridesignern Heinrich Löffelhardt (1901-1979). Tanken på sprängfyllda skåp var som bortblåst. För 10 Euro blev delar av hans kaffe- och matservis min. Tio koppar, lika många fat och assietter liksom en gräddkanna och en sockerskål. Den smäckra servisen belönades med en guldmedalj på triennalen i Milano år 1957 och blev snart så populär att Arzberg hade svårt att möta efterfrågan. Den mest kända dekoren heter ”Filigran” och består av ett tunnlinjigt rutmönster, antingen i diskret grått eller färgstarkare i blått och rött. Mina servisdelar har istället en vimpelliknande dekor i grått och rött. Servisen tillverkades fram till 1974 och börjar idag bli ett samlarobjekt, även om priserna - med en svensk måttstock mätt - fortfarande är högst humana.
Löffelhardt utsågs till konstnärlig ledare för de båda stora porslinsmanufakturerna Arzberg och Schönwald år 1952 (t.o.m 1971) med uppgiften att bygga upp ett ”tidlöst och modernt” sortiment. Ett i det närmaste aldrig sinande medaljregn på utställningar världen över bekräftar att han uppfyllde uppdraget med råge. De många serviserna serieproducerades ofta i 15-20 år och den första, betecknad ”Form 2000” (från år 1954), togs åter i produktion år 1997. Utöver sin verksamhet i porslinsbranchen arbetade Löffelhardt även som glasformgivare för välrenommerade firmor som Jenaer Glas, Schott och Gral-Glas. Han var samtida med en annan gigant inom tyska formgivning, Wilhelm Wagenfeld, och deras vägar korsades vid upprepade tillfällen, vilket man ibland kan ana i de många föremål som de produktiva herrarna skapade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar